Godkväll bloggen. Jag ligger här i min säng och svarar på frågor från personer med funderingar kring min gamla ätstörning och de berättar även själva om sina upplevelser. Det skrämmer mig att så otroligt många har den här störningen och inte inser att man med hjälp av svält närmar sig döden i en oroväckande hastighet. Ätstörning är en hemsk sjukdom och det vet jag, jag har haft det en gång i tiden.. Det är inte heller något man föds med utan det kan drabba vem som helst när som helst.

Mitt bästa råd som jag ger till alla är att kontakt kurratorer på skolan och/eller sjukhus och framför allt berätta för nära och kära. Jag kan skriva flera A4 sidor om vad man ska äta och hur man ska träna för att gå ner/upp i vikt men vet ni vad? En person med ätstörningar, framför allt i ung ålder kan inte ta åt sig och lägga om kosten på egen hand. Det finns oftast inget intresse i det heller eftersom det här med svält (grunden till ätstörning) är så utbrett och konstigt nog positivt vridet från många håll.. Det finns ingen positiv sida med svält! Det borde vi ha lärt oss vid det här laget.

När jag hade min ätstörning en gång i livet så hade jag för mig att om sjukhuset skulle få fnys om att jag hade problem så skulle de tvångsmata mig och göra mig fet igen. Så är det definitivt inte. Man får prata med dietister, psykologer och bland annat lära sig ordentligt om intaget kalorier. Man får även lära sig mycket om träning. Oavsett vilken grund man har, anorexia eller rejält övervikt, så finns det hälsosamma riktlinjer som gör det enkelt och riskfritt att nå sina mål

Nu måste jag få min sömn men jag kommer garanterat att skriva mer om det här framöver. Du kan alltid dra iväg ett mail till mig om du har funderingar eller bara behöver någon att prata med. Sov så gott!


Börja: 1, Inse att du har problem. 2. Tala om det för någon (från ditt perspektiv, din syn på saken & dina mål)